ArtPal

ArtPal
Art by Viveca Lammers

fredag 15 september 2017

Om mig

Margaretha Lammers som nyfödd
Jag är uppvuxen i Solna / Stockholm och tidvis i Dalarna. Så jag har gått i folkskolan i Insjön och realskolan i Leksand, men även i folkskolan och realskolan i Solna, samt sedan i gymnasiet vid Sveaplan i Stockholm. 

Tiden i Dalarna har satt sina spår på så vis att jag lärt mig att göra dalmålningar (kurbits). Jag bodde ju och gick i skolan precis i det område där de startade. 


Min mamma Margaretha föddes i Ludvika. Innan hon fick mig hade hon en tid jobbat på Summerhill i England (och gått på Konstfack, plus någon konstskola i Munchen).


Foto Viveca Lammers
 Fransson som ägde gården
på berget i Skattungbyn. 1977
Men den direkta impulsen till att göra dalmålningar kom vid ett besök på Franssons gård uppe på berget i Skattungbyn 1977. Min första kurbitsblomma ritade jag på väggen i hans kök.

 
Swedish Dala Paintings



Jag har studerat grunderna i ett tiotal språk, inklusive tibetanska och sanskrit för professor Siegfried Lienhard på Stockholms universitet. Jag är intresserad av kommunikation och språk på många olika sätt och jag tillverkar Talking Sticks. Hur en sådan används har jag lärt mig av Harley SwiftDeer och Batty Gold.




Mitt intresse för språk fick sig en rejäl puff framåt när jag som 16-åring var någon vecka på San Michele på Capri. Jag upplevde det som att jag hade kommit till paradiset och när jag kom hem köpte jag en lärobok i italienska.

Efter studentexamen jobbade jag en tid på studentklubben / discot Club Surbrunn på Surbrunnsgatan. Här spelade ofta bandet Hansson & Karlsson. Bosse Hansson gjorde skivorna Sagan om Ringen (den boken av J R R Tolkien var populär) och Mellanväsen och vi befann oss i centrum av den mest revolutionerande, nya hippetiden med mängder av nya, andliga idéer, som snabbt spreds. Janne Karlsson blev senare känd som Loffe). Två viktiga impulser var att Beatles 1967 presenterade sin guru Maharishi Mahesh Yogi  för västerlandet och att Castaneda 1968 gav ut Samtalen med don Juan. Enligt Life Magazine så var 1968 "the Year of the Guru".
1968 svepte också en
 studentrevolution över världen.

Det fanns även en grupp politiskt intresserade ungdomar, som aktivt protesterade emot USA och dess krig i Vietnam. De hade som bibel Maos Lilla Röda som 1967 utkom i 350 miljoner exemplar. Jag kan egentligen inte yttra mig om dessa kommunister eftersom jag inte kände dem, men de tycks ha givit upphov till den intellektuella elit, som har kontrollerat åsikterna i det vi nu kallar mainstreams gammelmedia. På  festivalen i Woodstock 1969 fick Country Joe närmare en halv miljon ungdomar att sjunga med i sin protestsång mot Vietnamkriget.

New Age började som en revolutionär hippierörelse i slutet av 60-talet. Läs mer...
Foto Viveca Lammers
Min gamla jacka från 70- 80-talet

Jag arbetade också ett tag på tryckeriet på Justitiedepartementet där jag tryckte och satte ihop deras promemorier. Jag gillar att arbeta med papper!
På helger och kvällar satt jag på Televerket och tog emot beställningar på utlandssamtal. 


På Kiholms Hälsohem fastade jag en vecka varvid jag plötsligt "såg tillvaron på ett nytt sätt" och började tro på reinkarnation. Väl hemkommen igen gjorde mitt nyuppväckta intresse för spiritualitet att jag fann Elisabeth Ståhlgrens böcker om kosmologi och hennes lilla esoteriska klubb, som jag besökte.

I början av 70-talet jobbade jag hos Örtagubben, Harry Blom, i hans lilla bod på Luntmakargatan där vi bl.a. sålde homeopatmedel, pendlar och hans esoteriska skrift Seklet. Det var vid samma tid som bokhandeln Vattumannen startades 
(av Anders Ekströmer och Per Frisk) några kvarter därifrån i en källarlokal i Blå Tornet på Tegnérgatan. 
Harry Blom var medlem i Spiritisterna så där var vi ofta (på Kammakargatan). Hans kompis Arne Örngren var astrolog. 


På mornarna var jag ute på Djurgården och red hästen Tang från K1.




Jag lärde mig grunderna i astrologi genom att jag hade råkat bli kompis med flera astrologer. 



Rörelsen Hare Krishna utgjorde också en stor del av livet för mig och mina kompisar på 70-talet och likaså kollektivet Ljusbacken i Delsbo. Tempelpresident i Hare Krishna på den tiden var Vegavan (Jörgen Sundvall). De köpte Korsnäs gård i Grödinge (av den man, som var först med att operera bort sitt hjärta, som ersattes av en pump.)

Jag var med och bildade den nordiska shamanföreningen Yggdrasil när den efter en tids vila "återuppstod" 1982 på initiativ av journalisten Jörgen I Eriksson, som plötsligt hade dykt upp. Denna "vila" betydde väl egentligen bara att föreningen inte hade varit officiellt registrerad, eftersom hippies inte ansåg sådan byråkrati vara viktig. Men det ansåg tydligen Jörgen.

Verksamheten hade egentligen startats 1975 av mina kompisar Mikeal W Gejel och Karin Norberg, som också gav ut Gimle, som var Sveriges första lilla tidning om nordisk shamanism.
En lokal, där vi ofta träffades för att lyssna till föredrag och dricka tjai, var Eddie Grahns vackert inredda  Klubb Kamelen i Gamla Stan. Den har i dag blivit loppis.



Mikael W Gejel i Skattungbyn 1978
1977 fick jag en jättestor shamantrumma av Mikael. Shamantrummor hade ännu inte blivit populära så det fanns inga sådana att köpa, men våra trummor hade han ändå lyckats hitta i något etnologiskt sammanhang.
Nystarten gav upphov till de "indiankurser" eller "shamankurser" (gränsen var flytande) som jag sedan arrangerade på 80-90-talet (främst med Batty Gold) under namnet The Way of the Rainbow Warrior, som en fortsättning av att Jörgen och Mikael hade bjudit hit Harley Swiftdeer 1985.


Harley SwiftDeer teaching Medicine Wheels in 1985
Detta var de första stora kurser, som presenterades för allmänheten i vår del av världen  och som ordentligt beskrev indianska medicinhjul och ceremonier och det var troligen första gången som den typen av rituella svetthyddeceremonier utfördes i Sverige. Det var nu som indiansk filosofi och intresset för  shamanism snabbt spreds i Europa . Förarbetet till den här trenden hade gjorts av Castaneda, Rolling Thunder och Lynn Andrews (som skrev äventyrsromaner, troligen inspirerad av Castaneda) och i Sverige förstås då av Mikael och hans kompisar.

Omkring 1995 upptäckte jag att jag hade blivit elöverkänslig. Jag fick migrän av gamla sladdtelefoner och högtalare (och även annat). Jag hade aldrig hört talas om något sådant och visste inte ens att det fanns elektromagnetiska fält omkring elektriska grejer. Jag hade alltså ingen aning om att jag även nu var på väg att från insidan uppleva en ny tidstypisk trend! Sekelskiftet innebar tydligen att det nu var dags för mänskligheten att lära sig mer om elektrisk kommunikation, både som IT-teknologi (vilket de flesta tycks ha förstått) och som kommunikationssystem hos kroppen / psyket (vilket de flesta tycks ha struntat i).

I början av 2000-talet levde jag eremitliv i drygt sex år, i ett elfritt timmerhus djupt inne i den värmländska granskogen, vilket gav en djupare, introspektiv upplevelse av sambanden mellan människan, djuren, naturen, religioner och shamanism bortom våra vanliga, intellektuella paradigm- och språkbegränsade tolkningsmodeller. Det gav upphov till ytterligare ett "nytt medvetande" med nya insikter.

När det är kolsvart ute, -20C, en meter djup snö och stjärnhimlen gnistrar i en iskall, tyst skog, där man inte har tillgång till vare sig lampor, bil eller telefon, och närmaste granne är nästan en mil bort... då finns bara naturen och verkligheten kvar och då kan mytologier återfå sin kvalitet av högre sanningar och åter börja att uppfattas så som de en gång för hundratals år sedan upplevdes.

Det som i dag beskrivs med psykologiska termer beskrevs förr med mytologier, historier som vi i dag kallar religioner och betraktar som vidskepelse, men som egentligen bara är ett annat språk.




















































 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar